Didaktikforskning viktigt stöd i ämnesundervisning

Sylvia Benckert är fysiker och forskar om hur man kan komma bort från föreläsningar som enda undervisningsform, och om hur studenterna kan bli mer aktiva. Som en metod till mer fördjupad inlärning införde hon för några år sedan gruppdiskussioner kring problem formulerade i du-form i sin undervisning.

Hennes fysikstudenter får exempelvis lära sig om friktion och rörelseenergi genom att diskutera ett problem där de är anklagade för fortkörning. Tanken är att de i grupp ska försöka bevisa att de är oskyldiga.

- Studenterna har varit positiva, och när vi nu använt metoden i några år tyckte vi att det skulle vara intressant att ta reda på mer om hur den fungerar. Hur ska problemen utformas bäst? Vad händer i gruppdiskussionerna, och hur lär sig studenterna?

För att se hur studenterna arbetar har Sylvia Benckert och hennes forskarkolleger börjat videofilma gruppdiskussionerna. De upptäckte att tre personer var den ideala storleken på en grupp för att få en bred diskussion där alla var delaktiga. Diskussionerna blev också mer konstruktiva då varje elev fick en roll som ordförande, sekreterare eller skeptiker.

- Nu har vi infört gruppdiskussioner för både fysikstudenter och ämneslärare. Nyligen har vi också börjat samarbeta med gymnasielärare, berättar Sylvia Benckert.

Projektet i Umeå är ett exempel på ämnesdidaktiks forskning. Att studera lärandet inom specifika ämnen är något som sysselsätter många utbildningsvetenskapliga forskare. Pedagogik räcker långt, men det krävs samtidigt ämneskunskaper för att se logiken och känna till vilka begrepp som är centrala inom till exempel fysikämnet, förklarar Ulf P Lundgren, huvudsekreterare i utbildningsvetenskapliga kommittén.

- Inom ämnesdidaktiken kan båda delarna mötas. När utbildningsvetenskap inrättades kom det väldigt många ansökningar inom området. Orsaken var säkert att det fanns ett uppdämt behov, delvis för att ämnesdidaktik ramlat mellan stolarna hos finansiärer av pedagogisk, respektive ämnesinriktad forskning, säger han.

Ökad kunskap om didaktik blir allt viktigare när grundskolan och högskolan möter nya krav. Elever med väldigt skiftande förutsättningar ska få en jämbördig utbildning och många fler läser idag vidare inom högskolan.

- Hela kunskapsområdet står inför stora förändringar. Lärare måste idag göra nya didaktiska ställningstaganden i sin undervisning. Inom högskolan, där man tidigare mest haft studenter med god studievana, är det ofta första gången man tvingas tänka på det här sättet för att nå alla studenter, säger Ulf P Lundgren.

För att öka intresset för området gör utbildningsvetenskapliga kommittén en satsning på ämnesdidaktik. Bland annat har forskare fått i uppdrag att ta fram översikter över didaktisk forskning inom matematik, naturvetenskap, teknik, historia, estetiska ämnen samt vuxnas lärande. Dessutom valde man ämnesdidaktik som tema för sin årliga utbildningsvetenskapliga konferens i höstas.

Naturvetenskap och matematik är ämnesfält som uppfattas som svåra både inom grundskola och högskola. Inom lärarutbildningen vid Högskolan i Gävle studerar Annica Gullberg och Eva Kellner hur ämnesdidaktiken för lärare inom dessa ämnen kan utvecklas.

- Det finns mycket forskning om elevernas förkunskaper, men det saknas forskning om lärarstudenternas tankar kring att vara lärare i naturvetenskap och matematik. Ofta har de en bestämd uppfattning om hur ett ämne ska läras ut redan när de börjar utbildningen, säger Annica Gullberg.

Projektet som hon och hennes kollega har startat handlar om hur lärarstudenters ämnesdidaktiska kunskaper utvecklas under utbildningen. Här låter de exempelvis nyantagna studenter planera och reflektera över en tänkt lektion.

- För att kunna utveckla sin syn på lärandet i ämnet måste studenterna vara medvetna om föreställningarna de bär med sig. Genom att lyfta upp didaktiska frågor tydligare i ämnesteoretiska kurser tror vi att lärarstudenternas kunskap om elevernas lärande i olika ämnen kan utvecklas.

Den teoretiska basen inom didaktiken intresserar Anders Eriksson. Han är teolog vid Lunds universitet och studerar retorik.

- Retoriken har en flertusenårig tradition för att strukturera ett material. Det är ett arbetssätt som går att överföra till undervisningssituationer för att hjälpa både lärare och elever.

Syftet med forskningsprojektet han leder är att undersöka hur ämnet och dess didaktiska verktyg kan användas pedagogiskt. Centrala retoriska övningar är att arbeta med så kallade topiker - olika betraktelsesätt - som en hjälp att bearbeta och förstå ett material man arbetar med.

- Ett exempel vi sett i vår forskning var att lärarstudenter som skulle redogöra för medeltida kyrko- och klosterbibliotek lyckades mycket bättre när de angav likheter och skillnader och sedan orsakerna till dessa, jämfört med när de bara skrev ned allt de kom ihåg om varje bibliotek.

Att använda ett jämförande topik och medvetet strukturera innehållet till konstrasterande helheter, hjälpte studenterna att komma ihåg även helheternas detaljer mycket bättre. Som en del i projektet undersöker Anders Eriksson hur topiker kan ge grundläggande redskap för att strukturera både tal och texter vid ämnesundervisning inom retorik.

- Men retorik som redskap kan användas inom alla typer av undervisning. Dagens skola låter ofta eleverna arbeta ensamma och missar att ge grundläggande redskap för inlärning. Retorikens verktyg kan hjälpa såväl lärare att lägga upp sin undervisning som elever att ta till sig kunskaperna.