Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Infrastrukturens roadmap på väg

Maskindelar

Foto: CERN

I juni ska Sveriges första långsiktiga plan för forskningsinfrastruktur vara klar. Inför detta har Vetenskapsrådets kommitté för forskningens infrastrukturer, KFI, en mängd svåra frågor att ta ställning till. Vilka forskningsinfrastrukturer används idag? Vilka planeras? Och vilka behövs i framtiden?
Forskningsinfrastruktur som faller under KFI:s ansvar ska ha många användare, vara betydelsefull för svensk forskning och vara nationellt och/eller internationellt intressant. Dessutom finns krav på tillgänglighet och kvalitet.

– KFI arbetar för att ge svenska forskare möjlighet att utveckla och använda verktyg för forskning som enskilda forskargrupper, universitet eller till och med länder inte själva skulle ha råd eller kompetens att utveckla eller driva. Genom samarbete både inom landet och utanför Sveriges gränser kan vi åstadkomma detta på ett kostnadseffektivt sätt. Tillsammans kan vi förverkliga sådant man annars bara kunde drömma om, säger Lars Börjesson, huvudsekreterare för KFI.

Nu sammanställer KFI en så kallad roadmap, det vill säga en långsiktig plan över vilka forskningsinfrastrukturer som redan används av svenska forskare, vilka som är på planeringsstadiet och vilka som behövs på tio till tjugo års sikt.

Kommittén har fyra beredningsgrupper. En har hand om infrastruktur för astronomi och subatomär fysik, de andra om infrastruktur för molekyl- cell och materialforskning, jorden och dess närmaste omgivningar, respektive e-science. Den första frågan alla haft att ta ställning till inför den långsiktiga strategin är vad som ska räknas som forskningsinfrastruktur inom deras respektive område.

Att anläggningar som partikelfysiklaboratoriet CERN i Genève tillhör KFI: ansvar är uppenbart; enskilda forskargrupper kan omöjligen finansiera anläggningar av denna typ. Men när det gäller infrastrukturer i form av exempelvis databaser kan det vara svårare att avgöra om kommittén ska ansvara för dem.

Uppdateras varje år


Juni Palmgren, professor i biostatistik vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, är ordförande i beredningsgruppen för e-science som ser över forskningsinfrastrukturen för datanätverk, datorresurser och digitala databaser. Att kartlägga de infrastrukturer som beredningsgruppen redan känner till är inte så svårt, tycker hon. Hur man ska gå till väga för att ta rätt på infrastrukturer man inte känner till är värre:

– Men eftersom ”roadmappen” inte är något statiskt dokument utan kommer att uppdateras varje år, så lär även sådant vi inte känner till nu krypa fram allteftersom.

En god fingervisning om framtida behov ger de ansökningar om planeringsbidrag som KFI behandlar under hösten, tillsammans med utvärderingar som nyligen gjorts, menar hon.

Juni Palmgren säger att arbetet inom KFI har inneburit mer jobb än någon i beredningsgruppen föreställt sig.

– Fast ännu mer förundrade är vi över hur allt detta sköttes innan KFI fanns. KFI:s arbete ligger helt i linje med incitament från EU, som kraftfullt ägnar sig åt forskningsinfrastrukturfrågor. Det är nytt, spännande och viktigt att ha en bred grupp av forskare som hanterar dessa frågor på ett systematiskt sätt. Alla vinner på att man i infrastrukturfrågor lyfter blicken från den egna forskargruppens omedelbara behov och långsiktigt bygger större och effektivare gemensamma plattformar.

Makt att styra


Hans-Åke Gustafsson, professor i experimentell högenergifysik vid Lunds universitet och en av de ansvariga för ett experiment som byggs vid CERN:s nya accelerator, är ordförande i beredningsgruppen för infrastruktur för astronomi och subatomär fysik. Han tycker också att det är bra att man nu tar ett gemensamt grepp om forskningsinfrastrukturerna.

KFI:s strategiska avvägningar ger makt att styra forskningen. Hans-Åke Gustafsson ser dock inte det som något problem.

– Vi har stor makt och vi får använda den ytterst försiktigt. Under alla år jag har deltagit i beredningsarbetet inom naturvetenskap och teknik inom Vetenskapsrådet har jag förvånats över hur koherenta bedömningarna är. Men eftersom vi inte har obegränsat med resurser måste vi prioritera, säger han.

KFI:s budget kan tyckas stor, 600 miljoner, men mycket är öronmärkt för medlemsavgifter till stora internationella forskningsanläggningar som till exempel CERN (150 miljoner) och European Southern Observatory, ESO (30 miljoner).

– Politiska beslut ligger till grund för våra medlemskap, det är inte upp till Vetenskapsrådet att ensamt besluta om dessa, säger Hans-Åke Gustafsson.

Gemensam vilja


Inom områden som samhällsvetenskap, humaniora och medicin finns ingen stark tradition av att använda begreppet infrastrukturer. En oro har därför funnits över hur man här ska kunna hävda sig mot områden som till exempel fysik och astronomi, som sedan lång tid tillbaka krävt stora dyrbara forskningsanläggningar.

Juni Palmgren tycker att diskussionen kring detta har varit dynamisk och givande. Hon har inte märkt av några ämneskonflikter, inte än i alla fall, utan tycker att det verkar finnas en vilja hos samtliga beredningsgrupper att se till att alla områden har de infrastrukturer de behöver.

Att storleken på medlemsavgifterna till de stora internationella forskningsanläggningarna påverkas av hur det går för svensk ekonomi, ser hon däremot som ett problem. KFI:s budget påverkas nämligen inte. När det – som nu – går bra för Sverige, betyder det att en större del av de pengar som står till KFI:s förfogande går åt till medlemsavgifter.

– Det är faktiskt absurt att när det går bra för Sverige har vi mindre pengar över för nya satsningar på forskningsinfrastruktur. Det är en fråga för politikerna att fundera över, säger Juni Palmgren.

Text: Annika Söderpalm.
Senast uppdaterad: 2008-04-14