Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Samlade artdata gör forskningen global

Blomma

Foto: Gamma IBL

En samling över jordens alla arter byggs upp inom det jättelika projektet GBIF. Vetenskapsrådet representerar Sverige i uppbyggnaden av denna databas, som engagerar forskare världen över och kan bli ett kraftfullt verktyg vid politiska beslut om biologisk mångfald. Vid GBIF:s möte i Stockholm drogs riktlinjerna för det fortsatta arbetet upp.
Global Biodiversity Information Facility (GBIF) samlar information om biologisk mångfald och rymmer idag cirka 77 miljoner uppgifter om allt från virus till däggdjur. Dessa finns i hundratals databaser runt om i världen som är sammankopplade via en gemensam sökmotor.

Ännu återstår mycket arbete innan samlingen kan sägas spegla jordens alla arter, men med fyra år bakom sig av ambitiös datainsamling går nu projektet in i en ny fas med fokus på att data ska komma till användning. Bland annat ska man stimulera forskare till att utveckla verktyg som utnyttjar uppgifterna på innovativa sätt, förklarar Wouter Los, chef för zoologiska museet vid Amsterdams universitet och den som leder det vetenskapliga arbetet inom GBIF:

– Vi är som ett telefonbolag med ett stort nummerregister som vi gör tillgängligt för användarna. Nu är det upp till forskarna att komma på sätt att dra nytta av all information.

Till exempel går det att kombinera artuppgifterna med miljödata. Ett verktyg utvecklat av mexikanska forskare räknar ut ekologiska nischer för djurarter och jämför dessa med kartor över landförändringar. Resultatet blir en bild av hur jordbruksmark hotar den biologiska mångfalden.

– Även genetisk information kan läggas in i databasen. Här samarbetar vi med projektet Barcode of Life som samlar in korta DNA-sekvenser från djur och växter. Med de "streckkoderna" ska det bli lättare att artbestämma okända prover samt identifiera och beskriva nya arter, säger Wouter Los.

Användbar inom politiken


Han påpekar att GBIF skulle kunna användas inom politiken. Beslut som berör biologisk mångfald baseras ofta bara på information om effekterna för ett fåtal arter, trots att beslutet påverkar komplexa ekosystem med kanske miljontals arter. Här kan GBIF ge verktyg för att lättare studera och väga in effekter på ett mer vetenskapligt sätt.

Projektet startade 2001 med Sverige som ett av grundarländerna. Vetenskapsrådet är svensk representant i GBIF och bidrar årligen med ca 3,5 miljoner kronor till det centrala projektet och den svenska knutpunkten vid Naturhistoriska riksmuseet.

När GBIF nyligen hade en konferens i Stockholm presenterades riktlinjerna för kommande års arbete. Tillsammans med användare och datainsamlare ska projektet arbeta mer riktat och lägga kraft på att få in data där de bäst behövs. Jim Edwards, som är chef för den internationella delen av GBIF i Köpenhamn, nämner samarbete kring Amazonas som ett exempel.

– Bara delar av det enorma regnskogsområdet finns med i databasen, och behoven där att få en bättre bild av situationen är stora. På samma sätt behövs data om världshaven för att kunna införa hållbara fiskemetoder.

Global rättvisa


Jim Edwards trycker på dimensionen av global rättvisa som finns inom GBIF. Merparten av den biologiska mångfalden finns i utvecklingsländerna, medan de flesta samlingarna finns i västvärlden. Det globala nätverket gör det möjligt för världens alla forskare att utnyttja de stora samlingar som byggts upp vid museer och forskningsinstitutioner i Europa och USA.

– En indisk forskare som vill studera fiskar från Indiska oceanen kan med några knapptryckningar komma åt de fina samlingar som bland annat finns i Sverige, säger han.

GBIF har idag 47 medlemsländer, men många har inte fungerande knutpunkter som bidrar med data. Jim Edwards ser ett viktigt arbete i att stötta länder som Kina, Thailand, Malaysia och Ryssland.

– Vi har nu uppgifter om arter från alla världens hörn – utom från de små länderna Vatikanstaten och San Marino på den italienska halvön. De luckorna hoppas vi kunna fylla när Italien snart blir medlem i GBIF, förklarar Jim Edwards.

Prisat svenskt arbete bidrar


Sverige är tredje största uppgiftslämnare inom GBIF. Den svenska knutpunkten i projektet ligger vid Naturhistoriska riksmuseet. Här samlar man information från 15 databaser som delar med sig av sina uppgifter.

En stor del av svenska data kommer från webbsajten Artportalen där naturintresserade personer lägger in observationer av bland annat fåglar och växter. Biologen Johan Nilsson, som byggt upp portalen, prisades förra året av GBIF för sin insats. Tusentals expertgranskade uppgifter tankas varje natt över till den svenska GBIF-databasen.

– Artportalen bygger på levande uppgifter och är ett bra komplement till de mer statiska data som finns i museisamlingar, berättar Johan Nilsson.

Han tror att den globala databasen har många användningsområden, men att både styrkan och svagheten ligger i att det är upp till forskarna själva att hitta sätt att använda informationen.

– För att locka fler användare behöver den centrala sökfunktionen bli attraktivare och lättare att använda. Förhoppningsvis sker det när projektet nu mer riktar in sig på att data ska komma till nytta.

En annan person som bidrar till den svenska databasen är Åke Rühling. Han ansvarar för Oskarshamns herbarium, som med sina 150 000 växter är en av landets största samlingar utanför universitetsvärlden. Den byggs på med ca 20 000 exemplar varje år, bland annat genom ett pågående arbete med Smålands flora.

– Det som motiverar allt arbete är att samlingen blir mer tillgänglig för forskning och utbildning genom den här globala databasen. Speciellt viktigt är det med tanke på att vi inte ligger i någon storstad, säger Åke Rühling.

Sven Kullander, som är förste intendent för bland annat fisksamlingarna vid Naturhistoriska riksmuseet, leder det svenska GBIF-arbetet. Det är inriktat på att ta fram en svensk sökmotor samt att få in svenska namn i den internationella databasen. Och självklart på att övertala personer som är ansvariga för bra samlingar att katalogisera dem enligt GBIF:s system och dela med sig av informationen så att den blir sökbar.

– Just nu har vi samlat in så mycket som 5 miljoner uppgifter, men det är ingen risk att vi blir utan jobb de närmaste åren. Bara här på museet finns 9 miljoner objekt som vi kan katalogisera, säger han.

Text: Andreas Nilsson.
Senast uppdaterad: 2008-04-14