Kan man mäta sånt? — om att utvärdera nyttan av forskning

Något slutgiltigt svar på hur man mäter forskningsnytta kommer dock inte finnas med i rapporten, poängterar gruppens ordförande David Cox, Deputy Director vid brittiska National Institute for Health Research, NIHR. Snarare handlar gruppens arbete om att föra frågan framåt en liten bit och ge Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer runt om i världen något att bygga vidare på.

— Min ambition är att gruppen ska identifiera vilka utvärderingsfrågor som är viktigast för forskningens intressenter, granska nuvarande utvärderingsmetoders förmåga att besvara dessa nyckelfrågor samt slå fast vad som behöver göras inom metodologin för att föra det här området framåt, säger David Cox. Jag hoppas att den uppföljande konferensen ska väcka intresse hos andra forskningsfinansiärer och få dem att bidra i den fortsatta utvecklingen på området.

Expertgruppen inriktar sig på effekterna av biomedicinsk forskning, men tanken är att utvärderingsmetoderna ska kunna anpassas för att utvärdera såväl annan medicinsk forskning som helt andra vetenskapsdiscipliner.

— Många frågeställningar är generella och lika relevanta för till exempel nanoteknologi som medicin, säger Maria Thuveson vid Vetenskapsrådet som är expertgruppens projektledare.

Stort intresse för kvantifiering
Det senaste decenniet har intresset för att försöka kvantifiera nyttan av medicinsk forskning ökat. Den amerikanska rapporten Exceptional Returns: The Economic Value of America´s Investment in Medical Research, som kom vid millennieskiftet, väckte uppmärksamhet och fick efterföljare på andra håll i världen. Intresset är stort hos flera av forskningens intressenter. Politiker vill kunna se att statliga forskningssatsningar ger resultat. Forskningsfinansiärer vill utvärdera sitt forskningsstöd och bli bättre på att hitta och stödja den mest lönsamma forskningen. Intresseorganisationer vill ha argument för att ökade forskningsanslag är en lönsam investering för samhället.

För även om den generella frågan Gör forskningen nytta? synes enkel att besvara jakande, så återstår frågor som Gör just den forskning vi stödjer nytta? och Vilken typ av forskning gör mest nytta? För att kunna svara på dessa frågor behöver Vetenskapsrådet bättre underlag.

Att det är både svårt och riskabelt att mäta forskningsnytta återkom många talare till vid Vetenskapsrådets inledande seminarium i november 2007. Siffror är förföriska i sin skenbara enkelhet och lurar oss lätt ur kurs, konstaterade David Cox, som varnade för att mätning av forskningsnytta kan leda till allt för kortsiktigt fokus hos finansiärer och politiker, och att svårigheten att hitta rättvisande indikatorer kan medföra snedfördelning av forskningsmedel. Men det är ändå inte skäl att avstå från att försöka mäta nyttan, menar Cox, det visar bara vikten av att ta sig i akt och utveckla metodiken på området.

Den tillsatta expertgruppen består av åtta personer från forskningsmyndigheter, universitet och forskningsinstitut i Kanada, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och usa. Vetenskapsrådet står för omkostnader och koordinering, experterna deltar i arbetet utan ersättning.

— Vi på CIHR vill göra utvärderingar i världsklass och arbeta internationellt med ledande experter inom fältet. Därför är jag glad att få delta och lära av andra i den här gruppen, förklarar Peggy Borbey, chef för analys och utvärdering vid Canadian Institutes of Health Research, CIHR, Kanada.

CIHR har redan infört ett grundläggande utvärderingssystem för forskningsnytta. Det sjösattes 2007 med ett fåtal indikatorer, och ska byggas ut successivt. Forskare som fått stöd från CIHR ska slutrapportera i form av en elektronisk enkät, och ett av målen är att kunna lägga ihop information från denna slutrapportdatabas med data från ansökningsdatabasen, bland annat för att se om särskilt framgångsrika projekt utmärker sig på något sätt redan i ansökningsprocessen. Informationsinsamlingen är tänkt att ske i samarbete med andra forskningsfinansiärer, för att ge forskarna så lite merarbete som möjligt.

Okonventionellt grepp
Vetenskapsrådet anlitar ofta internationell expertis vid olika former av granskningar och utvärderingar. Att tillsätta en internationell grupp som med relativt fria tyglar får arbeta med en fråga på det här sättet, är däremot mindre vanligt. Så vad är erfarenheterna av gruppens arbete hittills? Projektets initiativtagare Bo Öhngren, tidigare forskningssekreterare på Vetenskapsrådet, idag pensionerad och involverad i projektet på konsultbasis, menar att gruppen visat sig vara ett fruktbart forum för att integrera tankar från olika discipliner.

— Personerna är valda dels för sin kompetens, dels för att de kommer från olika håll och anlägger olika perspektiv, säger Bo Öhngren. Det har inte varit några problem att få deltagarna att debattera på ett konstruktivt sätt. Diskussionen har ofta följt processen tes, antites, syntes. Det är lätt att bli hemmablind på sitt eget område, och jag tror att gruppens ekonomer, sociologer, medicinare och tekniker nu uppskattar varandras synpunkter på ett sätt som de inte gjorde från början.

Text: Anders Nilsson