Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Krönika: Recept på fler svenska nobelpris?

Ola Thufvesson, Lunds Universitet
Ett vetenskapligt nobelpris är en liten medalj som visar att en avgörande pusselbit till gagn för mänskligheten har kartlagts eller utvecklats. Samtidigt ses priset som ett mått på individers, universitet och nationers intellektuella prestanda. De flesta är överens om det är bättre att få nobelpris än att inte få det. Kan då ett land som Sverige medvetet gå in för att få fram nobelpris? Baserat på min avhandling med samtliga pristagare mellan år 1901 och 1996 som empiri skulle jag i så fall föreslå följande åtgärder:  

Skola: Stärk ett vetenskapligt tänk-ande tidigt ungefär på samma sätt som att vi lär ut tolerans, demokrati och miljöhänsyn. På så sätt förkultiveras intresset för vetenskap på bred front.

Forskande lärare: På gymnasienivå bör lärarkåren med fördel kunna bibehålla en universitetskoppling. Det finns många exempel i nobelpristagarnas biografier på hur pristagarna fått upp ögonen för vetenskap när de haft "överkvalificerade" lärare.

Forskande hjältar: Åtskilliga nobelpristagare berättar att de haft verkliga och fiktiva vetenskapsmän som förebilder när de växt upp. Särskilt under "rymddecennierna" tycks detta vara påtagligt. Idag krävs det en motvikt till de nördiga eller ondskefulla forskare som ofta förekommer i filmens värld.

En inspirerande yttre fysisk miljö: Det finns inom de flesta politiska partier och yrkeskårer (tyvärr även arkitekter) fortfarande en seglivad övertro på funktionalismens estetik och värderingar. Detta skapar onödig tristess och hämmar hjärnans möjligheter att tänka i nya fria kopplingar. Åtskilliga svenska naturvetenskapliga universitetsinstitutioner är sorgliga komplex utslängda bland parkeringsytor och taggbuskridåer.

Stimulerande mötesplatser: Grundläggande för att gynna kreativitet på arbetsplatser är att de anställda verkligen vill vara där och att de får möjligheter till att samtala ofta och länge med varandra. Det handlar om vardagskontakt, ögonkontakt och förtroende, vilket inte kan ersättas av konferenser och e-mail. Institutioner och laboratorier bör ha trånga individuella utrymmen men desto rymligare och attraktivare gemensamma zoner.

Kartlägg de anställdas motiv och drivkrafter: Lön är bara en av många anledningar till varför människor vill arbeta. Forskare har sällan valt sin yrkesbana för att tjäna stora pengar. Gemenskap, mental stimulans, skaparglädje, sköna miljöer, intressanta kollegor, frihet från administration, tillträde till viktiga nätverk och bra fritid är exempel på sådant som bättre kan utnyttjas för att sätta samman slagkraftiga arbetsgrupper och värva intressanta namn från andra platser.

Trassla in er i väven av nobelpristagare och deras miljöer: Min sammanställning av pristagarnas rörlighet visade att de i genomsnitt verkat i 4 miljöer när de får nobelpriset. Under denna tid har de haft 7 andra nobelpristagare som kollegor. Man blir helt enkelt nobelpristagare genom att arbeta med och/eller nära nobelpristagare. Svenska forskare är dock inte särskilt mobila och får därför inte så breda kontaktytor till nobelpristagarna. Om vi inte kan/vill arbeta utomlands i större utsträckning måste vi skapa miljöer som är attraktiva för andra att flytta till.

Senast uppdaterad: 2008-07-04