Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Humanister måste precisera behovet av digitalisering

Ett exempel på den pågående digitaliseringen inom humaniora är Lantmäteriets arbete med att skanna sina historiska kartor och lagra dem i sitt digitala arkiv som är tillgängligt via lantmateriet.se. Foto: Lantmäteriet

Ett exempel på den pågående digitaliseringen inom humaniora är Lantmäteriets arbete med att skanna sina historiska kartor och lagra dem i sitt digitala arkiv som är tillgängligt via lantmateriet.se. Foto: Lantmäteriet

Bibliotek, museer och arkiv mobiliserar tillsammans med humanioraforskningen för att göra sig hörda i diskussionen om forskningsinfrastruktur. Digitalisering av minnesinstitutionernas samlingar skapar nya forskningsmöjligheter, men ställer också stora krav på resurser, samordning och prioritering.
Hur ser forskningsinfrastrukturen för humaniora ut idag? Hur bör den utvecklas? Och mer specifikt: vilken roll kan minnesinstitutionerna och digitalisering av deras samlingar spela i denna utveckling? Dessa frågor diskuterades vid ett symposium i november, arrangerat av Kungliga Biblioteket, Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap.

Utgångspunkten för symposiet var en samstämmig uppfattning om att det i forskningsdebatten talas allt mer om hur viktigt det är med bra forskningsinfrastrukturer, men att humaniora inte lyckats artikulera sina behov och göra sig gällande i denna diskussion. Den naturvetenskapliga dominansen har bland annat lett till att de för humaniora och samhällsvetenskap viktiga minnesinstitutionerna, det vill säga arkiv, bibliotek och museer, blivit i stort sett osynliga i diskussionen om forskningsinfrastruktur.

Många vid symposiet vittnade om de stora möjligheter som utbyggda infrastrukturer inom humaniora skulle föra med sig. Mindre tid för insamling och mer för analys, helt nya möjligheter att göra jämförelser och generalisera, bättre förutsättningar för lagarbete, bättre möjligheter att kombinera forskning och undervisning — det var en del av de fördelar som nämndes.

Minnesinstitutionernas samlingar
Symposiet uppmärksammade särskilt frågan om digitalisering av minnesinstitutionernas samlingar. Stora insatser har redan gjorts för att överföra historiskt material till digital form, men många talare betonade vikten av större resurser, mer samordning och inte minst tydligare prioriteringar på området. Den svenska kultur- och forskningspolitiken fick upprepad kritik för att inte visa tillräckligt intresse för frågan.

— I Finland är det ett klart uppdrag till arkiv-, biblioteks- och museivärlden att upprätta en plan för digitalisering av det finska kulturarvet, och ett antal miljoner euro är avsatta. Våra svenska uppdragsgivare har tyvärr inga sådana krav och förmedlar heller inga särskilda resurser. Vi tappar tempo därför att vi inte avsätter tillräckliga resurser, sa riksbibliotekarie Gunnar Sahlin, Kungliga Biblioteket.

Flera talare underströk också behovet av självkritik.

— Humaniora måste visa på behoven, annars blir vi inte trovärdiga, sa professor Eva Strangert, Umeå universitet, som kartlagt humanioras befintliga infrastrukturer, och dess behov av framtida strukturer.

Hon noterade att humanioraforsk-arna ofta har svårt att precisera sina önskemål, speciellt gentemot minnesinstitutionerna:

— De vill ha digitaliserat material, men är mindre tydliga när det gäller avgränsningar och prioriteringar. Det arbetet återstår ännu.

Att forskarna och minnesinstitutionerna behöver bli bättre på att kommunicera med varandra var en återkommande synpunkt vid symposiet.

Professor Arne Jarrick, huvudsekreterare vid Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap, ansåg att humanisterna behöver anamma tanken om en gemensam forskningsfront som kan och bör flyttas fram. Anledningen till att partikelfysikerna lyckas få finansiering för sina dyra acceleratorer är just att deras intresse för forskningsfronten när det gäller materiens minsta beståndsdelar varit så stabilt, decennium efter decennium, menade han.

Flera talare påpekade att upphovsrätt och lagstiftning om hantering av personuppgifter ofta begränsar möjligheterna för forskningsdatabaser. Dessa juridiska problem är så grundläggande att de krävs en statlig utredning, menade Magnus Stenbeck, föreståndare för DISC.

Text: Anders Nilsson

Senast uppdaterad: 2008-12-22