Fler och fler finansiärer kräver open access

En internationell konferens om open access i Budapest år 2001 väckte ett större intresse för frågan, och de följande åren ställde sig ett stort antal forskningsinstitutioner och -finansiärer, däribland Vetenskapsrådet, positiva till principen om fri tillgänglighet. De senaste två åren har flera forskningsfinansiärer dessutom gått ett steg längre och infört open access-publicering som regelrätt villkor för finansiering. Detta gäller bland annat EU:s forskningsråd ERC, delar av EU:s sjunde ramprogram samt de brittiska forskningsråden.

Vetenskapsrådet avvaktar
Vetenskapsrådet har inte infört open access som villkor för finansiering än, men ett sådant beslut är att vänta, förklarar Håkan Billig, huvudsekreterare vid ämnesrådet för medicin. Frågan har redan varit uppe på Vetenskapsrådets styrelses bord.

— Vi vill inte sätta någon forskare på pottkanten, därför har vi avvaktat i väntan på ett klartecken från Sveriges universitets- och högskoleförbund, suhf, om att lärosätena är förberedda, säger Håkan Billig. Jag tror att alla större forskningsfinansiärer i Europa inom en nära framtid kommer att kräva open access, med någon form av karantäntid. Utvecklingen går rätt tydligt i den riktningen.

I USA tycks framtiden för open access mer oviss. När inflytelserika National Institutes of Health, NIH, som är världens största forskningsfinansiär, införde krav på open access våren 2008, framstod det som en milstolpe, ja rentav som ett slutligt avgörande till open access fördel. Men nu pågår försök i kongressen att riva upp det beslutet.

Gyllene väg eller grön
För forskaren som ska publicera sig fritt tillgängligt finns det två principiella vägar att gå. Den första, kallad den gyllene vägen, är att helt enkelt publicera sig i en vetenskaplig tidskrift som gör materialet fritt tillgängligt på sin webbplats — även för icke-prenumeranter. Det andra sättet, den gröna vägen, är att publicera sig i en tidskrift utan open access och sedan parallellpublicera samma artikel i ett öppet arkiv.

Förutom det växande antalet renodlade open accesstidskrifter finns också "hybrid journals" som gör vissa artiklar fritt tillgängliga, men inte alla.

— Open access-rörelsen har siktet inställt på den gyllene vägen — att tidskrifterna ska göra materialet tillgängligt, säger Håkan Billig. Det kommer även de mest prestigefyllda tidskrifterna att göra — dels för att de har tryck på sig, dels för att de ser möjligheter att istället tjäna pengar på olika kringtjänster och ökad servicegrad. Det kommersiella utrymmet för förlagen försvinner definitivt inte med open access.

Men än har inte alla tidskrifter infört någon form av open access-modell och därför är den gröna vägen, alltså parallellpublicering i öppna arkiv, viktigare nu än den kommer att vara på sikt, menar Håkan Billig.

Intresse och medvetenhet ökar
Förberedelserna för en svensk övergång till open access har pågått i flera år i ett antal fora, däribland samordningsprogrammet OpenAccess.se, med representanter för bland annat lärosäten, forskningsfinansiärer och minnesinstitutioner.

— Jag anser att den svenska infrastrukturen för open access i stort sett är på plats, säger Jan Hagerlid, Kungl. Biblioteket, samordningsansvarig för OpenAccess.se. Nästan alla lärosäten har idag en plattform för öppen arkivering, och är redo att ta emot en mycket större volym av artiklar.

— Vi ser också att forskarnas intresse och medvetenhet om open access ökar, fortsätter Hagerlid. Missuppfattningarna, som att open access skulle innebära att man inte genomför peer review, är på väg bort. Det enda som egentligen saknas är tydliga beslut från politiker, lärosäten och finansiärer om att inte bara rekommendera utan faktiskt kräva öppen publicering.

Öppna arkiv för avhandlingar
De svenska lärosätena har valt olika vägar för att erbjuda sina forskare möjlighet till parallellpublicering. Ett tjugotal ingår i konsortiet diva, Digitala Vetenskapliga Arkivet, som har sitt ursprung i Uppsala universitets egenutvecklade system diva och Opus. Örebro universitet är en av deltagarna i diva-samarbetet.

— Vi var bland de första som anslöt sig till diva. Anledningen var att vi ville publicera alla våra avhandlingar elektroniskt, säger överbibliotekarie Elisabet Andersson vid Örebro universitetsbibliotek. Vi har sedan länge principen att alla avhandlingarna ska "spikas" i diva. Numera väljer många att också lägga ut själva avhandlingen i fulltext — i fjol var det mer än hälften som gjorde det. Framöver kommer vi arbeta mer med att upplysa våra forskare om möjligheten att också parallellpublicera sina vetenskapliga artiklar i diva.

Göteborgs universitet är ett av de lärosäten som inte deltar i diva utan löser frågan i egen regi.

— Vi har valt att bygga ett öppet arkiv med open source-programvaran dSpace som utvecklats vid Massachusetts Institute of Technology, mit i samarbete med Hewlett Packard, säger Birgitta Stevinger, bibliotekarie på Göteborgs universitetsbibliotek. Det gav oss möjlighet att komma igång snabbt och till låga kostnader. dSpace används internationellt och har ett högt anseende i den akademiska världen. Programmet ger våra publikationer en mycket stor internationell synlighet och vårt arkiv rankas idag bland de främsta öppna arkiven i världen, enligt Web of World Repositories ranking.

Hon berättar att arkivet, kallat gupea, används för att publicera avhandlingar, men att också andra arbeten läggs in, som hela tidskrifter, rapportserier, tidskriftsartiklar, video- och ljudmaterial samt studentuppsatser. Arkivet innehåller idag nästan 10 000 objekt.

— Vi står redo att lägga ut alla publikationer den dag sådana krav kommer, säger Birgitta Stevinger.

Sameuropeiskt alternativ
I en enkät från SUHF hösten 2008 var Karolinska institutet, KI, det enda lärosäte som klart deklarerade att det inte stod i begrepp att bygga upp ett öppet arkiv för sina forskare under 2009.

— Vi har inget eget fullödigt öppet arkiv, men våra forskare har ändå möjligheter att publicera sig open access, säger Christer Björklund, chef för KI:s universitetsbibliotek. KI är bland annat stödmedlem i Biomed Central, vilket ger våra forskare möjlighet att publicera sig där till lägre avgift. Och för de som omfattas av NIH:s krav finns ju distributionen via PubMed Central. KI har också en databas för avhandlingarnas ramberättelser som är öppen för alla.

Björklund tycker att den svenska diskussionen på området felaktigt hamnat i slutsatsen att open access förutsätter att lärosätet tillhandahåller ett eget öppet arkiv för sina forskare.

— Ett eget arkiv är inget självändamål, det viktigaste är ju att forskningen tillgängliggörs, inte hur det sker, säger han. Vi har ännu inte bestämt vilken väg som är fiffigast för vår del framöver. Ett alternativ som jag personligen tycker är intressant är förslaget om en sameuropeisk mots varighet till amerikanska PubMed Central.

Text: Anders Nilsson