Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Öppna forskare blir mer framgångsrika

Bengt Kasemo, professor i fysik, Chalmers. Foto: Jan-Olov Yxell

Bengt Kasemo, professor i fysik, Chalmers. Foto: Jan-Olov Yxell

Hårdare krav på öppenhet ska göra forskningen mer tillgänglig och bidra till hårdare granskning. Men blir forskningen lättare att förstå för det? Och kan kraven på att forskningsresultat ska publiceras öppet leda till att företag i andra länder kommersialiserar resultat som finansierats av pengar från svenska skattebetalare?
För att få forskningsbidrag från Vetenskapsrådet gäller sedan årsskiftet publicering enligt principerna för så kallad open access. Vilka förändringar krav på open access innebär för såväl forskare som journalister diskuterades då dessa två grupper möttes vid ett seminarium under Vetenskapsfestivalen i Göteborg i maj.

En förändring är att forskarnas utgifter ökar. Bengt Kasemo, professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola, tar ett exempel. En doktorand i hans grupp vill publicera en artikel i tidskriften Nature communications. För att den ska publiceras med open access kostar det 5 000 dollar, en summa som måste tas från forskningsanslagen. Trots de ökade utgifterna ser Bengt Kasemo open access som en naturlig utveckling.

— Det är enkelt. Forskningen i den akademiska världen finansieras till största delen av skattemedel. Därför bör också forskningsresultaten vara tillgängliga för alla. Men det kommer att gräva ur publikationskostnaderna ordentligt. Därför är det viktigt att de ökade kostnaderna räknas in i forskningsanslagen, säger han.

Fri tillgång till artiklarna gör också att fler kan granska forskningen och gör den därmed mer tillförlitlig. Bengt Kasemo menar också att fri tillgång betyder mycket globalt eftersom även forskare på universitet med mindre resurser kan ta del av forskningsresultaten.

Förmåga se samband krävs
För vetenskapsjournalisterna innebär open access att det blir enklare att få tag i vetenskapliga artiklar. De behöver inte längre betala dyra prenumerationer för de vetenskapliga tidskrifterna. Men Jan-Olov Johansson, som under många år har arbetat på Vetenskapsradion i Sveriges radio, är noga med att påpeka att bara för att forskningen blir mer tillgänglig blir den inte mer begriplig. Journalisterna har en fortsatt viktig roll att förmedla forskningen till allmänheten. Och det finns fortfarande mycket att göra för att höja statusen och intresset för vetenskapsjournalistik.

— Om Zlatan gör mål vet alla om det dagen efter, men väldigt få vet vad som sker inom den biomedicinska forskningen, trots att den handlar om liv och död.

Jan-Olov Johansson påpekar att det inte alltid är enkelt att skriva om forskning. Det handlar sällan om stora genombrott utan ofta om små steg framåt. För att kunna skriva initierat om vetenskap måste journalisterna därför ha en förståelse för hur forskning går till och kunna se de större sambanden. Jan-Olov Johansson tror att vetenskapsjournalistiken är lågprioriterad i medierna eftersom många journalister är ointresserade av ämnet och att de förväxlar publikens intressen med sina egna.

Men det är inte bara media som måste bli bättre på att lyfta fram vetenskapen. Även forskarna måste bli bättre på att förmedla sin forskning. Bengt Kasemo tycker därför att forskningskommunikation borde vara en prioriterad del av forskarutbildningen.

— Titta bara på utbildningssystemen för mastersstudenter och doktorander. Trots att de är våra budbärare ut i samhället får de extremt lite träning i just kommunikation, säger han.

Tolkar tredje uppgiften olika
Den tredje uppgiften har länge varit styvmoderligt behandlad. Frågan är nu om tolkningen av den håller på att förändras. Enligt högskolelagen från 2009 ska det ingå i högskolans uppgifter att samverka med det omgivande samhället och informera om verksamheten samt verka för att forskningsresultat kommer till nytta. Men vad det innebär skiljer sig mycket mellan olika lärosäten.

— Många ser den tredje uppgiften som att skapa innovationer. Andra ser den som att värva så många studenter som möjligt. Frågan är vad universiteten lägger sina tredje uppgiften-pengar på i framtiden, säger Jan-Olov Johansson.

Balans öppenhet — sekretess
Rubriken på seminariet vid Vetenskapsfestivalen var Öppen eller hemligstämplad. Kritiska röster menar att de ökade kraven på öppenhet inom forskningen gör att företag i andra länder kan kommersialisera forskningsresultat som finansierats av pengar från svenska skattebetalare. Panelen var enig om att risken finns, men att den är liten. Bengt Kasemo, som forskar inom nanoteknik, menar att det är viktigt att söka patent för de innovationer man gjort innan forskningsresultaten publiceras.

— Frågan om öppenhet eller sekretess i forskning är en balansfråga. Jag tror att medborgarna vill att min forskning både ska bidra till den ökade kunskapen i världen, men också leda fram till innovationer och patent som mer direkt kommer samhället till godo i form av samhällsservice och ekonomisk tillväxt.

Håkan Billig, professor i fysiologi vid Göteborgsuniversitet och tidigare huvudsekreterare för medicin vid Vetenskapsrådet, är en stor förespråkare för open access. Han tycker att öppenheten ska ses som en möjlighet att utveckla sin forskning istället för ett problem.

— Man får inte se forskaren som en eremit som sitter och håller saker så nära bröstet som möjligt. Ett av forskningens framgångsrecept är att man berättar för varandra om sina resultat. De forskargrupper som har kontakter med andra grupper är också de som blir mest framgångsrika.

Text: Karl-Johan Börjesson

Senast uppdaterad: 2010-06-30
Open access ger alla tillgång till resultaten
Intresset för fri tillgång till vetenskapliga resultat ökar stadigt såväl inom som utom Europa. Fler och fler forskningsfinansiärer kräver publicering med så kallad open
access.

— Att ta del av resultat av forskning som finansieras med allmänna medel är en demokratisk rättighet för medborgare och folkvalda. Forskningsresultat som publiceras fritt tillgängliga har också större möjlighet att komma till nytta i samhället, säger Mats Ulfendahl, som är huvudsekretare för medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet.

Vetenskapsrådet kräver att alla sakkunnigbedömda konferens- och tidskriftpublikationer som blir resultat av forskning som myndigheten beviljat medel från och med den 1 januari 2010 ska publiceras enligt principerna för open access. Målet är att även monografier och bokkapitel på sikt ska komma att omfattas av open access. Vetenskapsrådet utreder nu möjligheterna för detta.

Det finns tre sätt att publicera sig open access:

  • I en ren open access-tidskrift. Det finns över 4 000 sådana tidskrifter i världen som alla använder sig av sakkunniga då de bedömer kvalitén i artiklarna.
  • I så kallade hybridtidskrifter. Traditionella tidskrifter erbjuder författare till accepterade artiklar att välja open access mot en artikelavgift. Alla de stora tidskriftsförlagen erbjuder denna modell.
  • Genom så kallad parallellpublicering. Det innebär att forskaren förutom att publicera sin artikel i en traditionell vetenskaplig tidskrift, även publicerar den i ett fritt tillgängligt arkiv t.ex. vid sitt lärosäte. Vetenskapsrådet kräver att parallellpublicering ska ske senast sex månader efter den ursprungliga publiceringen.

Lär mer om open access på www.vr.se.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster