Vetenskapsrådet
Forska logga
En tidning från Vetenskapsrådet om forskningsfinansiering, forskningspolitiska frågor och forskningsinformation

Pengar till forskning blir liggande på universiteten

Bild på Joakim von Anka.  Foto: Jan Wikner

Sparar forskarna pengar för framtiden, eller varför används inte externa medel som planerat? Foto: Jan Wikner

Universiteten använder inte alla pengar som kommer in till forskningen. Summan oförbrukade medel har på senare år ökat starkt och är uppe i elva miljarder kronor. Nu granskar Riksrevisionen varför pengarna inte omsätts.
Mellan 2004 och 2008 ökade lärosätenas oanvända medel från 8,7 till 11,1 miljarder kronor, omräknat i 2008 års pris. De externa intäkterna däremot, var konstanta under samma period.

— Intäkterna är lika stora, men lärosätena gör av med mindre pengar, säger Nina Gustafsson Åberg som är projektledare vid Riksrevisionen.

Riksrevisionen har nu dragit igång en granskning för att se vad det är som gör att de externa bidragen till forskning inte används som planerat.

— Målet är att förklara varför pengarna blir liggande och varför vi ser en ökning av oförbrukade medel. Vi vill titta på lärosätenas kapacitet att ta emot externa bidrag och om det finns strukturer som försvårar för dem att omsätta bidragen. De har ett ansvar för att använda sina resurser effektivt.

Granskningen, som ska redovisas i en rapport i november 2010, utgår från ett antal hypoteser. En är att en ny redovisningsmodell som började införas 2007 gör att siffrorna ser annorlunda ut mot tidigare. Andra är att ökad administration och fler studenter på såväl grund- som forskarutbildning tar tid från forskning. Ytterligare en hypotes är att det tar tid att bygga upp de forskningsmiljöer som fått stora bidrag på senare år, vilket kan göra att pengar blir liggande.

Fördröjningseffekt
Fenomenet är känt på lärosätena. Vid Uppsala universitet har internrevisorerna redan gjort en egen granskning av de oförbrukade medlen. Analysen pekar på två förklaringar till att de ökar. En är att forskarna sparar medel för framtiden, den andra att det tar tid att anpassa verksamheten till den högre nivå som följer av de stora satsningar som gjorts på senare år. Denna så kallade fördröjningseffekt är enligt internrevisorerna orsaken till 90 procent av fenomenet.

— Varje fakultetsnämnd har nu lagt upp strategier för hur summan ska jobbas ner. Generellt jobbar vi aktivt för att snabba på rekryteringsprocessen samt med att effektivisera inköp och upphandlingar, säger Jan Ivar Mattson som är biträdande universitetsdirektör vid Uppsala universitet.

Ett liknande arbete pågår på de andra lärosäten som Forska har pratat med.

— Vi försöker förbättra anställningsproceduren och få in väloljade och bra rutiner kring inköp och upphandling så att inte tröghet och administrativa hinder gör att det tar längre tid, säger Karin Fälth-Magnusson som är prorektor vid Linköpings universitet.

Hon pekar också på att koncentration av pengar till vissa forskningsområden gör att många samtidigt letar efter samma slags kompetens, vilket försvårar rekryteringen.

Men varför kan man inte bara flytta pengarna?

— Pengarna är givna som bidrag för att genomföra vissa forskningsuppdrag och vi ska redovisa mot bidragsgivaren hur de har använts. De är inte för fri disposition så den möjligheten är stängd, säger Jan Ivar Mattson.

Också på de mindre universiteten finns oförbrukade bidrag, även om summorna är på betydligt lägre nivåer.

— Vi ser inte överskottet som något större problem. Vi har en omsättning på nästan en miljard och 95 miljoner i oförbrukade bidrag utgör ingen stor del av det. Det är medel för forskning, men vi hade inte hunnit rekrytera ny personal i tillräckligt stor utsträckning när vi plötsligt fick mycket fler studenter på grund av lågkonjunkturen. Befintlig personal har fått ägna mer arbetstid åt att ta hand om dem, säger Kerstin Norén som är rektor vid Karlstads universitet.

Behöver buffert
Internrevisorerna vid Uppsala universitet pekar på risken att politiker och bidragsgivare ser de växande oanvända medlen som ett skäl att minska anslagen. Vid många av de äldre universiteten har posten vuxit till stora summor. Störst är den vid Lunds universitet, som de senaste åren lyckats få flera stora Linnéstöd, del av strategiska satsningar med mera.

Har ni fått för mycket pengar, rektor Per Eriksson?

— Vi har fått pengarna i konkurrens och inte lyckats utnyttja dem lika snabbt. I förhållande till utbetalningarna är vi för långsamma med att bygga upp projekten och att anställa folk, men man måste alltid göra detta stegvis för att kunna hålla hög kvalitet. När jag var generaldirektör för Vinnova såg vi till att de stora satsningarna på starka miljöer också från finansiärens sida byggdes upp med stegvis upprampade utbetalningar.

Universitetet har god ekonomi och det så kallade myndighetskapitalet är idag 20 procent av omsättningen, en siffra som ska sänkas till sju procent på tre år. Det ska ske framför allt genom att fler forskare ska anställas, vilket enligt Per Eriksson kommer att gå snabbare om regeringens proposition om högskolornas autonomi godkänns av riksdagen.

— Då blir det möjligt att kalla professorer utan att behöva gå den tidskrävande vägen via utlysning, sakkunnigutlåtande etc.

Han pekar också på att universitetet generellt behöver en buffert. Lund ska till exempel vara med och finansiera forskningsanläggningarna ess och max iv med drygt 100 miljoner kronor per år framöver.

— Internationellt har de starkaste universiteten en stark balansräkning genom stora tillgångar i landegendomar, fastigheter och kapital. Det enda vi har möjlighet att ha är ett myndighetskapital och det måste kunna klara framtida fluktuationer för att trygga den långsiktiga verksamhet som forskning och högre utbildning utgör. Det var inte många år sedan stora delar av Lunds universitet fick kämpa med kraftiga underskott, säger Per Eriksson.

Text: Siv Engelmark

Vetenskapsrådet kräver tillbaka oförbrukade medel
Det är nu fem år sedan Vetenskapsrådet gjorde den första stora långsiktiga satsningen på starka forskningsmiljöer. Kontraktsperioden går mot sitt slut och forskarna ska då redovisa hur stödet använts. Pengar som inte har förbrukats krävs tillbaka, enligt Vetenskapsrådets standardvillkor. Forskaren kan dock begära att få förlängd tid för att disponera medlen.

Senast uppdaterad: 2010-06-30